Sofia Larsson och Ida Karlsson kom ända från Motala för att handla och få en skymt av Morgan. Vi är stora fan, säger de om sin idol.
”Är det Maria Montazami som har varit här och inrett? För det här är hennes smak. Uääärk!”
Anna om presidentsviten på lyxhotellet Four Seasons.
= bortskämd bitch som tydligen blivit senil.
”Carmen Electra? Hon ser ut som ett sprängt rövhål. Det finns inte en enda mörkhårig brud som är snygg.”
= Ankan ser ut som en utsugen testikel.
”Gör något med din jävla hjärna. Sitt inte på Ica och klaga. Ta en utbildning, jobba upp dig på stegen och jobba dina 80 timmar i veckan så att du kan köpa din jävla Gucci-väska.”
= Undrar om Ankan någonsin jobbat 80 timmar/veckan! Snarare har hon inte jobbat alls. Lever gott på Herr Ankas pengar. I.af än så länge.
”Det är ett familjeprogram, då behöver man inte sitta med så urringade kläder så att allt kommer ut på bordet. Vi ska ha julskinka på bordet, inget annat.” Anna Anka om Anna Skippers urringning.
= Ankan har inga bröst själv. Hon är otroligt avundsjuk. Vore jag kvinna skulle jag gärna se ut som Anna Skipper. Ankan ser osminkad ut att vara långt över 60 år!
Filmprofessorn Astrid Söderbergh Widding rasar i en kolumn i SvD över att läsarna kan kommentera artiklar på nätet eftersom en del är elaka, dumma och cyniska.
De ger näring åt det ogenomtänkta tyckandets kultur, där det är fritt fram att häva ur sig det som råkar komma för en, i tid och otid. Söderbergh Widding anser också att fria kommentarer är ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn.
Kulturetablissemangets don quijote-artade kamp mot yttrandefriheten börjar uppenbarligen ta sig allt mer desperata former. Folk får inte säga vad de tycker för stunden, bara de som tycker rätt är sanktionerade och agerar inom de ramar som för stunden anses vara politiskt korrekta.
Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga? skriver professorn. Tja, man kan ju undra om dessa otäcka läsare som tänker på fel över huvud taget borde få rösta. Tänk om de skulle rösta fram fel parti? Så kan vi ju inte ha det, det var väl aldrig meningen med demokratin. Fast egentligen är professorns reaktion lite sorglig. En gång hade hon och hennes gelikar tolkningsföreträde när det gällde verkligheten, de hade makt att bestämma hur det skulle vara, de satt på all information.
Nu har bloggar och kommentatorsfunktioner vittrat sönder deras forna makt och likt en utmärglad hjord dinosaurier vandrar de över en sönderbränd stäpp av global information i jakt på internetfria vattenhål där artfränder kan bekräfta deras svunna storhet.
Det måste vara ett ensamt liv eftersom de flesta redan har anpassat sig till nuet där kommentatorsfunktionen är en tillgång, där journalisterna tvingas bli bättre eftersom faktafel omedelbart påpekas och flödet av fakta och åsikter är konstant. Det går inte att fuska, allt kommer fram i dagern, borta är elfenbenstornen där de upplysta kunde se ned på pöbeln utan att behöva lyssna på deras åsikter.
Visst är det trist med de dårar, rasister och foliehattar som finns på nätet, men hellre blir jag kallad för äcklig idiot än ser åsiktsfriheten bli strypt i den goda smakens namn. De demokratiska principerna omfattar trots allt även dem vars åsikter man verkligen avskyr och måste alltid försvaras, även om det svider ibland.
Man kan utan vidare kalla tatueringskonsten för uråldrig. Den äldsta kända tatuerade som hittats var en mer än 5000 år gammal mumie – ”Ötzi” – som hittades nedfrusen i de tyrolska alperna.
Men tatueringarnas historia är i själva verket äldre än så: verktyg och färgpigment som funnits av arkeologer antyder att tatueringar även var aktuellt samtidigt som grottmålningarna, alltså för mer än 40 000 år sedan.
Den något mer moderna tatueringshistorien börjar emellertid på 1700-talet, då upptäcktsresande från Europa, till exempel britten James Cook, besökte Polynesien och där noterade det lokala bruket av ”tatau” – avancerade tatueringar med symbolisk innebörd för såväl religion som krigföring.
Tatueringsseden har sedan dess spritt sig snabbt. Enligt Life Magazine är 40 miljoner amerikaner, eller femton procent av befolkningen, tatuerade. Om vi följer amerikanska trender lika nära som vi brukar kommer omkring två miljoner svenskar att tatuera sig under de närmaste åren.
”Min kropp är min dagbok. Du kan bland annat se en minnestatuering för min mor som gick bort för fyra år sedan. Du kan se en medusa från en tid då jag tyckte hon representerade en del av mig och min personlighet. Du kan hitta många ögon och små texter här och var. På mina fötter står det ’Ars Longa, Vita Brevis’, vilket betyder ’konsten är lång, livet kort’. Det är så jag ser det, man måste göra världen vacker.
| |||||
| - Hallå! Är det fiskaffären? Kan jag få beställa ett kilo sill och ett halvt kilo räkor? --------------------------------------------------------------------- Se alltid till att ha med whisky i händelse av ett ormbett, och se vidare till att alltid ha med en liten orm. |
 |
Ett vittne såg ungdomarna springa från platsen och larmade polis. Två hundpatruller lyckades sedan spåra dem till en villa i närheten.
Ungdomarna är misstänkta för ofredande och egenmäktiga förfarande, rapporterar SVT:s Smålandsnytt.
---------------------------------------------------------------------------
Gör väl ingen skillnad att dom åkte fast. Får väl bara en klapp på axeln och en tillsägelse att inte göra så mer.Pekka är hos doktorn.
- Doktorn jak e så jävla trött jämt, sänner mej utmattad varje dak.
- Beskriv en dag så ska vi se vad vi kan göra.
- Vaknar klockan suu o nullar särringen, åker hem på lunchen o nullar särringen, efter jobbet kommer jag hem o nullar särringen en 5- 6 gånger.
- Ja du, säger doktorn, jag tror jag kan ana vad ditt problem beror på, men vad tror du själv?
- Kan det va allt smårunkande på jobbet?
Den här hösten har börjat med att saker går åt helt fel håll i raketfart.
Det föll en dom i Stockholms Tingsrätt i måndags som kräver att en internetleverantör hindrar access till The Pirate Bay, och det var inte Pirate Bays internetleverantör, utan en s.k. transit. Nu kan man tycka vad man vill om The Pirate Bay, det pågående uppköpet och andra saker runt omkring, men det här är en mycket större fråga än så.
Det handlar om att en internetoperatör har tvingats att hindra en viss sorts meddelanden att passera genom sitt nätverk. Nätneutraliteten, det vill säga att nätet är neutralt och inte bryr sig om vilket innehåll som förmedlas från punkt A till punkt B, trodde vi var relativt ohotad här i Sverige. Plötsligt kommer en liten sketen tingsrätt och säger att den kan upphävas genom ett enkelt beslut, som inte ens är ett domslut.
Det här är ett oerhört stort ingrepp. Det verkar ha gått de flesta förbi, eftersom många verkar resonera i termer av att "Pirate Bay var ju uppe igen efter en dag", men det är precis som Måns Jonasson skriver på Internetdagarna, att "Det här var det mest uppseendeväckande beslutet hittills". Det är alltid farligt med analogier, men om jag ska försöka göra någon, så ålade domstolen en viss postterminal att de inte fick förmedla brev, vars innehåll nämner företaget Nike och som inte kommer från Nike själva.
Det finns två sätt att följa en sådan order. Det ena är att öppna alla brev och bara skicka vidare dem, som inte innehåller ordet Nike. Det andra sättet är att vägra skicka brev från någon annan än Nike. Det var exakt det här som striden om telekompaketet handlade om: ifall internetleverantörer skulle kunna göras ansvariga för innehållet i det som de bara förmedlar. Vi pratar om det, som kallas budbärarimmunitet; att budbäraren aldrig är ansvarig för innehållet i ett förmedlat meddelande. På juridiska kallas det också common carrier eller mere conduit. Nu har alltså en tingsrätt i Sverige struntat i de oerhört upphettade kontroverser som sker på global och europeisk nivå, och helt enkelt sagt att "ni är ansvariga för vad ni förmedlar i stängda kuvert, bara så att ni vet".
/Piratpartist och hedning.
För några minuter sedan gick Piratpartiet ut på DN Debatt för att tillkännage att vi kommer att ställa upp i landstings- och kommunalval i september nästa år, utöver riksdagsvalet. Det har diskuterats länge, och precis som de andra stora politiska rörelserna före oss, så har vi helt enkelt kommit till slutsatsen att det inte räcker med en punktinsats på en plats för att åstadkomma det vi vill.
Vi behöver bidra med ett helt nytt perspektiv. Det informationspolitiska perspektivet. På alla nivåer. Från gata och torg till internationella fördrag.
I artikeln i Dagens Nyheter, så tar jag upp ett par exempel på hur mycket jobb vi har framför oss med detta. Samtidigt som vi går ut i media, så vill jag också tala om det för alla våra medlemmar och aktivister genom detta nyhetsbrev.
För vi har bara skrapat på ytan av vad informationspolitik innebär. Våra principer påverkar det mesta i människors vardag. Från lokala kollektivtrafiken (som vill spara din reshistorik i flera år) till den lokala kvarterskrogen (där staten vill ha fullständiga data om vad just du har ätit och druckit). Vi skötte FRA- och Ipred-debatterna med bravur, och nu är det dags att lyfta på locket lite till och försöka förklara för alla vad det är vi egentligen pratar om.
Grundlagens och de mänskliga rättigheternas skrivningar om allas rätt till åsiktsfrihet, yttrandefrihet och ett privatliv måste vara mer än ord i en bok. Det måste vara en filosofi. Det måste vara ett politiskt perspektiv. Ett perspektiv som betyder något. Kanske mer kännbart: ett perspektiv som man förlorar val på, om man struntar i det.
Det perspektivet sprider sig också internationellt som en gräsbrand. Vi vet om att Tysklands Piratenpartei lyckades relativt bra i EU-valet -- inte lika bra som oss, de fick ingen representant, men de fick fortfarande över de 0,5% som krävs i Tyskland för att få federalt partistöd. Alldeles nyligen bekräftades det att Storbritanniens Pirate Party UK har blivit registrerat hos deras Valmyndighet. Intensiteten på den internationella koordinationslistan har ökat betydligt, och piratpartier startar upp så snabbt i nya länder att är svårt att hålla koll på dem alla.
/Piratpartist och hedning.
Lägg ner Landstingen 
63 den 15 jul 2009 kl 15:01 
Under senare tid har vi sett hur flera företag, som bygger vindkraft i Sverige, kräver ännu mera bidrag och subventioner av regeringen, det vill säga av oss skattebetalare och elabonnenter.
Trots alla de miljarder kronor som hittills har offrats av svenska folkets pengar på vindkraften räcker inte detta utan ytterligare bidrag måste tydligen till.
Den planerade utbyggnaden av vindkraften till en årsproduktion på 30 TWh till år 2020 betyder en investeringskostnad på ca 250 miljarder kronor. Produktionskostnaden blir minst 700 kronor per MWh vilket är dubbla kostnaden i förhållande till ny kärnkraft.
Och t.ex om vi får eldrivna bilar, ska vi ha en snurra vid varje tankstolpe?
Hela Sverige skulle behöva vara fyllt av vindsnurror, vilket ju inte är realistiskt möjligt.
Och OJ vad det förfular naturen. Människor kan inte bo i närheten.
Var ska vi då bo? I nerlagda kärnkraftverk kanske!
Juntan får nog hitta på nåt annat som ger oss elförsörjning. Än så länge är nog
kärnkraftverken bäst. Fast jag är medveten om att det måste lösas på något annat sätt.
Honan ser lika ointresserad som homo sapiens
Så här vet du om du har svininfluensan!
Titta på denne man (Jordbruksministern)
Titta på dessa katter. Deras ögon säger: Ge oss ett hem!
