Filmprofessorn Astrid Söderbergh Widding rasar i en kolumn i SvD över att läsarna kan kommentera artiklar på nätet eftersom en del är elaka, dumma och cyniska.
De ger näring åt det ogenomtänkta tyckandets kultur, där det är fritt fram att häva ur sig det som råkar komma för en, i tid och otid. Söderbergh Widding anser också att fria kommentarer är ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn.
Kulturetablissemangets don quijote-artade kamp mot yttrandefriheten börjar uppenbarligen ta sig allt mer desperata former. Folk får inte säga vad de tycker för stunden, bara de som tycker rätt är sanktionerade och agerar inom de ramar som för stunden anses vara politiskt korrekta.
Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga? skriver professorn. Tja, man kan ju undra om dessa otäcka läsare som tänker på fel över huvud taget borde få rösta. Tänk om de skulle rösta fram fel parti? Så kan vi ju inte ha det, det var väl aldrig meningen med demokratin. Fast egentligen är professorns reaktion lite sorglig. En gång hade hon och hennes gelikar tolkningsföreträde när det gällde verkligheten, de hade makt att bestämma hur det skulle vara, de satt på all information.
Nu har bloggar och kommentatorsfunktioner vittrat sönder deras forna makt och likt en utmärglad hjord dinosaurier vandrar de över en sönderbränd stäpp av global information i jakt på internetfria vattenhål där artfränder kan bekräfta deras svunna storhet.
Det måste vara ett ensamt liv eftersom de flesta redan har anpassat sig till nuet där kommentatorsfunktionen är en tillgång, där journalisterna tvingas bli bättre eftersom faktafel omedelbart påpekas och flödet av fakta och åsikter är konstant. Det går inte att fuska, allt kommer fram i dagern, borta är elfenbenstornen där de upplysta kunde se ned på pöbeln utan att behöva lyssna på deras åsikter.
Visst är det trist med de dårar, rasister och foliehattar som finns på nätet, men hellre blir jag kallad för äcklig idiot än ser åsiktsfriheten bli strypt i den goda smakens namn. De demokratiska principerna omfattar trots allt även dem vars åsikter man verkligen avskyr och måste alltid försvaras, även om det svider ibland.
