Slideshow

Your pictures and fotos in a slideshow on MySpace, eBay, Facebook or your website!view all pictures of this slideshow

torsdag 17 september 2009

Sverker Olofsson skriver sanningen.

"Låga skyddsräcken uppe på toppen"
Jag gjorde en shoppingsväng till Vännäs i helgen. Ni anar inte hur trevligt det kan bli. Jag hann prata om riksdagens EU-nämnd med en riksdagsman, kyrkoval med några politiskt aktiva utanför butiken. Tomatpriser och rabatter på apoteket hann jag också utreda med några Vännäsbor.

Mest berörde mig ändå ett helt annat möte. På en bänk utanför godisbutiken satt en svårt sargad alkoholist. Ingrott smutsig, mager och utslagen. Tänder i dåligt skick och frånvarande.
Jag sade något av typen ”Hur är läget” när jag gick förbi. Han sprättade upp och kom fram och klappade om mig. Han luktade inget vidare. Jag skäms, men jag tyckte det var obehagligt.

Han sluddrade vidare och sade att han inte mådde så bra. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men något åt det här hållet: ”Du super för mycket, du måste vara rädd om dig, du har bara ett liv”
Han blev alldeles tyst en stund innan han fortsatte: ”Du är en snäll människa, du får en prick där upp.”

Det där har förföljt mig flera dagar. Sett med hans ögon är jag naturligtvis inte en snäll människa. Snarare en medelklassig besserwisser som tar mig friheten att analysera hans sätt att leva. Det var nog snarare så att jag var den första nyktra och någorlunda normala människa som pratat med honom på flera dagar, och det var en slump att jag slängde iväg några ord.

Varför får han bara ruttna bort? Hade han säckat ihop på grund av en hjärtinfarkt eller legat på trottoaren för att han brutit ett ben hade folk strömmat till och hjälpt honom. Ambulansen hade varit på plats efter några minuter. Den här mannen tynar bort och alla tittar åt ett annat håll.

När jag läste DN:s söndagsbilaga inser jag hur uppenbart det är att mannen inte har någon framtid. I DN berättade Gudrun Schyman och Christina Axén Olin om hur de tagit sig ur sitt alkoholberoende. Jag tror att de är två mycket starka och målmedvetna personer, men det var inte lätt för dem heller. Det behövs styrka, kunskap, resurser och en enorm vilja. De hade det och de verkar ha kommit på fötter. Den man jag träffade har inte en chans – han är körd. Han tillhör samhällets resurssvaga.

I samma DN finns också en sida med vintips. Det verkar vara de sydafrikanska vinerna som smakar bäst den här veckan. Som av en händelse fanns också en stor annons för ett sydafrikanskt vin på samma sida. Bläddrar man vidare till ekonomibilagan i samma tidning hittar man en helsida med test av lådviner.

Samma tidning, samma dag. Kultur, ekonomi och utslagning. Ser ni sammanhanget? Kommersiella intressen har skapat en alkoholkultur där flaskskramlandet är något oerhört fint. Det finns ett språk och ett beteende som ger status och anseende. De rätta orden för smaken. Hur man håller, vickar och vrider glaset och hur man nickar rätt.

Alkoholen har på ett par årtionden flyttat från busken utanför folkparken in i finrummet.
Det är de fina människorna som går i spetsen och visar hur man gör och de har också tagit med sig vinet, whiskyn och det andra in på kultursidorna och upp på den kulturella parnassens topp. Det är fint och rätt, och det är att vara med i sin tid. Problemet är bara att det är låga skyddsräcken där uppe på toppen. Toleransen är obefintlig. Håller du dig inte inom gränserna och dricker för mycket så åker du ut. Du blir inte sedd längre, du får inte vara med, för det är ju obehagligt med sådana där som inte klarar ett ”normalt drickande”

Alla vet att ingen börjar som alkoholist utan det börjar med nickandet, vickandet och nosandet. En före detta partiledare och ett före detta finansborgarråd kan möjligen få komma igen. De har med egen kraft hittat en behandling, en väg tillbaka. En alkoholist i Vännäs har ingen framtid. Han får vissna och tyna bort utan att vi ser något och utan att vi gör något.

Sverker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar