Hoten mot ett fritt internet hotar även hbt-rörelsen

Piratpartiets Anna Troberg: Nätet har gjort det lättare för sexuella minoriteter i Sverige

När jag var tonåring fanns det en känd bög i Sverige: Jonas Gardell. Utomlands fanns Elton John. Några av oss hade våra misstankar om George Michael, men det var allt.
Flator var det ännu sämre ställt med. Det fanns inte en enda känd flata i landet. Det tisslades och tasslades om vissa och vi som var lite mer intellektuellt lagda visste att Birgitta Stenberg hade haft en intressant ungdom. Därför var också vissa sidor i hennes självbiografiska böcker alltid söndertummade om man lyckades få tag på dem på biblioteket.
Men vi flator fick snällt vänta till 1993 när Cindy Crawford rakade kd lang på Vanity Fairs omslag för att få oss lite öppet pirr till livs. Och det var inte förrän 1996 när Eva och Efva gifte sig som vi fick en ordentligt folklig förebild på hemmaplan.
När jag berättar det här för dagens tonåringar tittar de misstroget på mig. Det jag säger låter uråldrigt, men jag är bara trettiosex. Jag misstänker att jag delar erfarenheter med de som är tio år äldre än jag, men hoppet till de som är tio år yngre är enormt. Tack vare internets intåg ser livet i dag mycket annorlunda ut för alla, speciellt för oss som på något sätt sticker ut.
I dag är ingen tonåring så desperat efter förebilder att man antar att alla kvinnor med hockeyfrilla är flator. Dagens tonåringar vet bättre. Ingen måste åka till grannstaden för att kanske hitta en halvsleezy gaytidning i en lika halvsleezy tobaksbutik.
Dagens nyfikna tonåringar kan lätt hitta den information de söker efter. Ingen, oberoende av var man bor, tvingas känna sig ensam med funderingar kring sin sexualitet. På nätet finns det många bra diskussionsforum, communities, bloggar och Facebook-grupper där man kan hitta likasinnade.
Detta förutsätter dock ett fritt internet och dessvärre befinner sig det fria nätet under ständig attack. FRA-lagen gick igenom och är en integritetskränkning som drabbar oss alla. Än värre är den för redan utsatta. FRA:s alldeles egna version av PUL (Personuppgiftslagen) tillåter inte bara att man samlar in information om individers sexualitet, den tillåter dessutom att man säljer informationen vidare till andra länder. Detta sker samtidigt som vi vet att Sverige regelmässigt skickar tillbaka homosexuella till länder där de riskerar dödsstraff.
Det finns starka strömningar som vill förbjuda vår rätt att vara anonyma på nätet. Om Datalagringsdirektivet implementeras kommer information om vem, när och var vi ringer att lagras. Det finns dessutom en risk att man kommer att börja lagra och spara alla våra googlesökningar i två år.
Vi vet hur det påverkar människor. Sedan man i Tyskland började lagra liknande information, uppger en stor andel av tyskarna att de undviker att ringa känsliga samtal till präster, psykologer, äktenskapsrådgivare. Det vore naivt att tro att det inte också skulle påverka hbt-personers vilja att söka information.
Så vill Piratpartiet inte att det ska vara. Inte i världen och inte i Sverige. Redan nu hjälper vi bland annat demokratiaktivister i Iran att kommunicera anonymt via nätet. Runt om i världen finns det många hbt-aktivister som behöver samma stöd. Det skulle betyda mycket för mig personligen om vi fick möjlighet att till exempel hjälpa hbt-aktivister i Vitryssland på samma sätt.
Piratpartiet är ett fokusparti. Vi har valt att fokusera på integritet, kultur och kunskap. Beroende på vem man frågar tangerar hbt-frågor våra fokusområden olika mycket, men jag vill anlägga en mer mänsklig aspekt på det hela. Piratrörelsen och hbt-rörelsen har en hel del gemensamt.
Som vice partiledare för Piratpartiet reser jag runt och träffar många människor. Piratpartiet är fyllt av människor som inte passar in i normen. Vi har inte halkat genom livet på ett bananskal av popularitet. Vi vet hur det är att sticka ut. Vi är nördar, bögar och flator, transsexuella, intersexuella, folk med alla möjliga hudfärger och ursprung. Vi är för långa eller för korta, för smala eller för tjocka, för unga eller för gamla. Vi stammar, pratar för mycket eller för lite, för högt eller för lågt. Vi har till och med en och annan ärkehetero som lever glatt svenssonliv, men vi stirrar oss inte blinda på skillnaderna mellan oss. Vi ser till det vi har gemensamt.
Vi har alla funnit vår plats i tillvaron genom internet. På nätet får vi vara de fantastiska människor vi alltid varit, men aldrig tidigare fått tillfälle att visa upp. Det bästa är att det självförtroende vi bygger upp på nätet följer med oss ut i världen utanför nätet. Det gör också de vänskapsband vi knyter online. Insikten om att vi inte är ensamma och om att vi har ett värde i oss själva har gjort oss redo att våga kräva vår plats i världen. Utan internet hade de flesta av oss suttit kvar tysta i ett hörn och låtit världen snurra vidare utan vår medverkan. Tack vare nätet befinner vi oss nu i händelsernas centrum. Vi styr våra egna liv och vi har ett finger med i spelet om hur världen ska utvecklas.
Piratpartiet vill att alla ska ha möjlighet att finna sig själv och andra med hjälp av nätet, utan rädslan för att det man gör registreras och lagras. Alla, oavsett kön, sexualitet, hudfärg, ursprung, handikapp, ålder eller politisk åsikt, har rätt att kommunicera och söka information fritt och utan insyn.
Internet måste räddas och Piratpartiet står redo på barrikaderna.
Anna Troberg
Vice partiledare Piratpartiet