Jag tror på oss, men det kommer ingen häst i år

Jag tror.
Jag tror på att vi kan bygga en värld där vi har respekt för varandras kultur och rätten att remixa, sampla och bygga vidare på den.
Jag tror på att vi kan skapa en miljö där alla fritt delar och hämtar kunskap, och där en fråga om eventuell rädsla för att bli spårade bara möts av ett förvånat "hur menar du nu?".
Jag tror på att vi kan bygga ett samhälle där man aldrig behöver fundera vem som lyssnar innan man börjar prata om kontroversiell politik. (Så är det redan i Sverige.)
Jag tror på att vi kan utnyttja demokratin som den fungerar i Sverige idag för att åstadkomma de här förändringarna. Ett steg i taget.
Jag tror på att vårt hack -- vårt parlamentariska hack -- är tillräckligt fokuserat för att åstadkomma det. Vi kan inte rädda hela världen, göra demokratin i Sverige till ett gyllene föredöme eller åstadkomma fred i Mellanöstern. Det är inte heller vårt mål. Vårt mål är att rädda integriteten, kulturen och kunskapen. Att rädda dem åt alla.
Och jag tror dessutom att vi kan skapa en bättre värld genom att nå våra mål.
Men för det krävs det att vi pratar om varför vi vill nå de här målen, och att vi pratar med våra vänner, kollegor och bekanta. Det krävs att var och en av oss pratar, pratar, pratar.
Jag vet att det är lätt att känna sig svårmotiverad just nu eftersom vi uppelver oss synas ganska lite i media. Men då glömmer man hur det var före EU-valet. Vi blev otroligt bortskämda med all uppmärksamhet vi fick efter det valet, och kände att resten skulle gå på en räkmacka.
Rick Falkvinge  söndag  den 9 maj 2010